Your Element.
Att det inte är definerande för dig själv vad dina föräldrar anser om de saker du väljer att göra, för att du vet att de är de rätta.
Att göra det du är skapad för och att göra det med passion och innerligt fokus.
Att vandra och bestiga fjälltoppar.
Att skrika högt mot fiskmåsarna som väcker dig 05.00 på morgonen.
Att våga säga exakt vad du tycker och känner, i exakt DET ögonblicket.
Att ta chansen, att våga hoppa.
Är det kanske allt det jag vill göra, allt det vi alla borde vilja göra. Att säga "borde" innebär dock paradoxalt nog att gå emot den fria tanken om valmöjlighet. Att säga "du borde säga exakt vad du tycker och känner" säger att du ska göra det, oavsett vad du känner just DÅ.
Det är ett dilemma. Ska vi göra saker, som gynnar oss i längden, oavsett om vi vill det eller inte, med tanken om en bättre morgondag?
Ska vi ALLTID trycka oss själva att göra det vi EGENTLIGEN, innerst inne, vill? Återigen, EGENTLIGEN är också ett värdeord som förutsätter att vi med ett sorts tvång eller emot våran vilja, ska göra någonting.
Ken Robinson - The Element, är en "eye opener"
Att göra det du är skapad för och att göra det med passion och innerligt fokus.
Att vandra och bestiga fjälltoppar.
Att skrika högt mot fiskmåsarna som väcker dig 05.00 på morgonen.
Att våga säga exakt vad du tycker och känner, i exakt DET ögonblicket.
Att ta chansen, att våga hoppa.
Är det kanske allt det jag vill göra, allt det vi alla borde vilja göra. Att säga "borde" innebär dock paradoxalt nog att gå emot den fria tanken om valmöjlighet. Att säga "du borde säga exakt vad du tycker och känner" säger att du ska göra det, oavsett vad du känner just DÅ.
Det är ett dilemma. Ska vi göra saker, som gynnar oss i längden, oavsett om vi vill det eller inte, med tanken om en bättre morgondag?
Ska vi ALLTID trycka oss själva att göra det vi EGENTLIGEN, innerst inne, vill? Återigen, EGENTLIGEN är också ett värdeord som förutsätter att vi med ett sorts tvång eller emot våran vilja, ska göra någonting.
Ken Robinson - The Element, är en "eye opener"
LCHF frulle!
LCHF - början till en ny väg
När Leo för ungefär 5 dagar sedan påstod att vi människor inte behöver kolhydrater, TILL NÅGONTING, blev jag fan förbannad.
- Det är klart som fan vi behöver kolhydrater!, utbrister jag, uppenbarligen upprörd
- Till vadå, frågar Leo
- Men fan, ATP, enegi liksom!
- Men ATP kan kroppen skapa ur fett, påstår Leo
Så det var där det började. Jag trodde aldrig att jag skulle sluta äta pasta, bröd, potatis ja allt det där som heter stärkelse och poly-sackarider. Men, som alltid, så planterades små frön av tankar i mitt huvud och jag började sluka böcker som berörde ämnet.
Den första hette "Naturlig Mat" och vidrör saker som människans matevolution, var vi kommer ifrån (enligt många etablerade studier) och vad vi har anpassats för att äta under flera hundratusen år. Man talar om våran ekologiska nisch, som ras, Homo sapiens sapiens. Det är för övrigt den ENDA rasen människa på jorden, oavsett hudfärg, folkslag och kultur.
Andra boken var "Evolutionistisk Medicin - Om folksjukdomar", sedan kom jag in på Leos två böcker "Istället för doping" och "Diabetes. Inte" som alla, i olika aspekter, försöker lägga fram sin sak om att våran välfärds, västvärlds mat helt enkelt inte är bra för oss. Och destu mer jag läser, destu mer övertygad känner jag mig.
Men det är jävligt underligt att inte äta sådant som jag har tagit för givet och som jag har ätit hela mina 20 år. Ingen pasta!? Skämtar du eller? Men nej, ingen skämtar. Det är vetenskap. En jägar-samlar baserad kost, med vissa modifikationer för olika människor, främjar massa olika funktioner och hälsobringande effekter. Bland annat stimuleras en jämnare hormonbalans mellan den anabola och katabola fasen i kroppen. Mitokondrierna, då de till stor del byggs upp av mättade fetter och kolestrol, blir större och får effektivare, syreförbrukande, kapacitet.
Alltså, LCHF metoden går ut på att ersätta ALLA kolhydrater, beroende på hur rabiat man vill följa metoden, det inkluderar också saker som rotfrukter, frukter och nötter, med animaliskt, inklusive kokos, fett inklusive en höjd halt animaliskt protein. Hela grundtanken bygger på människans anpassning till en viss typ av föda, som till väldigt stor del består av animaliska produkter som fisk, ägg, fet ost, kött och grädde och en del ovanjord grönsaker.
Än så länge känns det kul, men jag är endast inne på tredje dagen. Ser fram emot att blogga om kosten, den är skit kul att både läsa om och praktisera!
- Det är klart som fan vi behöver kolhydrater!, utbrister jag, uppenbarligen upprörd
- Till vadå, frågar Leo
- Men fan, ATP, enegi liksom!
- Men ATP kan kroppen skapa ur fett, påstår Leo
Så det var där det började. Jag trodde aldrig att jag skulle sluta äta pasta, bröd, potatis ja allt det där som heter stärkelse och poly-sackarider. Men, som alltid, så planterades små frön av tankar i mitt huvud och jag började sluka böcker som berörde ämnet.
Den första hette "Naturlig Mat" och vidrör saker som människans matevolution, var vi kommer ifrån (enligt många etablerade studier) och vad vi har anpassats för att äta under flera hundratusen år. Man talar om våran ekologiska nisch, som ras, Homo sapiens sapiens. Det är för övrigt den ENDA rasen människa på jorden, oavsett hudfärg, folkslag och kultur.
Andra boken var "Evolutionistisk Medicin - Om folksjukdomar", sedan kom jag in på Leos två böcker "Istället för doping" och "Diabetes. Inte" som alla, i olika aspekter, försöker lägga fram sin sak om att våran välfärds, västvärlds mat helt enkelt inte är bra för oss. Och destu mer jag läser, destu mer övertygad känner jag mig.
Men det är jävligt underligt att inte äta sådant som jag har tagit för givet och som jag har ätit hela mina 20 år. Ingen pasta!? Skämtar du eller? Men nej, ingen skämtar. Det är vetenskap. En jägar-samlar baserad kost, med vissa modifikationer för olika människor, främjar massa olika funktioner och hälsobringande effekter. Bland annat stimuleras en jämnare hormonbalans mellan den anabola och katabola fasen i kroppen. Mitokondrierna, då de till stor del byggs upp av mättade fetter och kolestrol, blir större och får effektivare, syreförbrukande, kapacitet.
Alltså, LCHF metoden går ut på att ersätta ALLA kolhydrater, beroende på hur rabiat man vill följa metoden, det inkluderar också saker som rotfrukter, frukter och nötter, med animaliskt, inklusive kokos, fett inklusive en höjd halt animaliskt protein. Hela grundtanken bygger på människans anpassning till en viss typ av föda, som till väldigt stor del består av animaliska produkter som fisk, ägg, fet ost, kött och grädde och en del ovanjord grönsaker.
Än så länge känns det kul, men jag är endast inne på tredje dagen. Ser fram emot att blogga om kosten, den är skit kul att både läsa om och praktisera!
Happiness vs. Grumpiness
Hård eller känsla av sårbarhet?
Åter tillbaka till Jobbet.
Jobbet med stora J:et. Jobb, vad innebär det egentligen? Ett ställe där man trivs och skapar kontakter? Innebär det pengar? Kanske vänner? Stress? Fikapauser? Hög ljudvolym?
Min vän fick en lägenhet i falkenberg, precis mitt i staden. Han har ett jobb, han lägger ner rör i marken och anlägger då och då vägar. En Anläggare.
Han har ett viktigt jobb, ett jobb som vårat samhälle definitivt inte hade klarat sig utan. Vägar, vem hade klarat sig utan vägar? Eller rör i marken, som vatten och el? Inte en jävel. Okej nån vilsen jävel, men du vet.
Jag däremot, jag jobbar på Gekås. Gekås Ullared. Gekås Ullared AB. Göran Karlssons arv till världen. Tack som fan.
Nej men don't get me wrong, jag har hellre ETT jobb än INGET jobb. Det är pengar, och några fikapauser. Och hög ljudvolym, och stress. Och vänner. Trivsel? Njae, inte så värst. Sådär.
Jag antar att ens jobb är som ens liv. Det GÅR uppåt och neråt, det enda du kan göra är att anpassa dig. Och hålla dig ovanför vattenytan och fortsätta andas. För gör du det, så kommer du förr eller senare finna torra land.
Väl talat, GOD BLESS.
Gemenskap.
Jag såg precis på filmen "Tillsammans" gjrod av Lukas Moodysson och jag har alltid beundrat filmen för dens liksom härligt genuina 70-tals känsla av något nytt och kärleksfullt i världshistorien.
Jag har sett den så många gånger förrut, men nu när jag själv satt helt SJÄLV och såg på den, i min ensamhet under en lördagkväll hajade jag till. Jag förstod någonting, jag kände vad filmen ville säga till mig, till världen.
Och det är klart att filmen alltid har sagt samma sak, den har ju inte förändrats. Men jag själv.
Att vara ensam, är att vara omänsklig. Det finns en så oerhört vacker scen i Tillsammans där två män möts, genom att Birger (som spelas av Sten Ljunggren), den gamla gubbens toa har gått sönder, och Rolf (spelad av Mikael Nyqvist), den numera ensamstående pappan som knappt träffar sina barn och sitter hemma och super som är rörmokare, kommer hem till Birger för att laga toan.
När Rolf är klar frågar Birger om inte Rolf vill ha en öl, och Rolf tackar ja.
Så där sitter de, två medelålders eller äldre män och dricker bers. Båda med något gemensamt, båda är ensamma. Sårbara. Omänskliga.
Men det finns en grej med att vara ensam som strular till det när man egentligen vill vara med andra människor, då man inte egentligen har någon till hands; och det är sårbarhet. Att klä av sig naken, ställa sig framför en främmande människa och säga:
"Det här är jag, vill du ha mig?"
Gustav Fröding skrev underbara dikter om just det.
Iallafall,
i Tillsammans så förstår Birger att Rolf är en person han tycker om och vill umgås mer med; men han har ingenting som är sönder, ingenting behöver lagas och det finns därmed ingen ursäkt för att ringa Rolf; förutom den där han är sårbar, och faktiskt bara ringer och säger: "Hej, jag tyckte det var jätte trevligt att umgås med dig, vill du göra det igen?"
Så vad gör Birger? Jo, han skruvar själv på något sätt upp en packning eller något under handsfatet så Rolf kan komma över igen, och det gör också Rolf. Men Rolf tycker det är så konstigt att packningen bara har gått upp av sig själv.
Och då händer det, ett möte mellan två människor som är så magiskt: Birger säger:
"Du, helt ärligt var det jag som gjorde det där. Ja, jag tyckte det var så trevligt sist vi pratades vid så ja, jag gjorde det där."
Och Rolf bara skrattar och tycker, visst, gubben är lite tokig men ändå härlig. Och det slutar med att de dricker kaffe tillsammans. Tillsammans, smaka på ordet. Tillsammans.
Tillsammans är vi starkare.
"Hällre äta gröt tillsammans, än fläskkotlett ensam"
Jag har sett den så många gånger förrut, men nu när jag själv satt helt SJÄLV och såg på den, i min ensamhet under en lördagkväll hajade jag till. Jag förstod någonting, jag kände vad filmen ville säga till mig, till världen.
Och det är klart att filmen alltid har sagt samma sak, den har ju inte förändrats. Men jag själv.
Att vara ensam, är att vara omänsklig. Det finns en så oerhört vacker scen i Tillsammans där två män möts, genom att Birger (som spelas av Sten Ljunggren), den gamla gubbens toa har gått sönder, och Rolf (spelad av Mikael Nyqvist), den numera ensamstående pappan som knappt träffar sina barn och sitter hemma och super som är rörmokare, kommer hem till Birger för att laga toan.
När Rolf är klar frågar Birger om inte Rolf vill ha en öl, och Rolf tackar ja.
Så där sitter de, två medelålders eller äldre män och dricker bers. Båda med något gemensamt, båda är ensamma. Sårbara. Omänskliga.
Men det finns en grej med att vara ensam som strular till det när man egentligen vill vara med andra människor, då man inte egentligen har någon till hands; och det är sårbarhet. Att klä av sig naken, ställa sig framför en främmande människa och säga:
"Det här är jag, vill du ha mig?"
Gustav Fröding skrev underbara dikter om just det.
Iallafall,
i Tillsammans så förstår Birger att Rolf är en person han tycker om och vill umgås mer med; men han har ingenting som är sönder, ingenting behöver lagas och det finns därmed ingen ursäkt för att ringa Rolf; förutom den där han är sårbar, och faktiskt bara ringer och säger: "Hej, jag tyckte det var jätte trevligt att umgås med dig, vill du göra det igen?"
Så vad gör Birger? Jo, han skruvar själv på något sätt upp en packning eller något under handsfatet så Rolf kan komma över igen, och det gör också Rolf. Men Rolf tycker det är så konstigt att packningen bara har gått upp av sig själv.
Och då händer det, ett möte mellan två människor som är så magiskt: Birger säger:
"Du, helt ärligt var det jag som gjorde det där. Ja, jag tyckte det var så trevligt sist vi pratades vid så ja, jag gjorde det där."
Och Rolf bara skrattar och tycker, visst, gubben är lite tokig men ändå härlig. Och det slutar med att de dricker kaffe tillsammans. Tillsammans, smaka på ordet. Tillsammans.
Tillsammans är vi starkare.
"Hällre äta gröt tillsammans, än fläskkotlett ensam"
Välkommen till min nya blogg!
Jag heter Anton, men mitt namn är väl mindre betydelsefull än något annat.
Jag är utan värderingar, förhållningar eller förväntningar vad gäller blogg och jag skriver vad jag känner för.
Enjoy!
Jag är utan värderingar, förhållningar eller förväntningar vad gäller blogg och jag skriver vad jag känner för.
Enjoy!
